cultureanddesign.com

Editorial
	Ämnen som väcker våra känslor [2003-08-09]

Aktuellt Arkiv >>
	Monica Backström förnyar sitt konstnärskap med nya material och ny design! [2008-10-01]
	NY BOK! Gemlas Värld [2006-12-23]
	Trädgårdshuset [2006-07-05]
	Design och glas i Uppvidinge i Lindshammar 2006! [2006-05-31]
	Förstudie – Upplev Lindshammar [2006-04-10]
>>	Lindshammar – Glasbruket med färg – 101 år 2006 [2005-12-07]
	ÅFORS GLASBRUK - En färgstark historia. [2005-10-05]
	Vicke Lindstrand – modernist with a superb sense for material [2005-01-27]
	Affärsutveckla ditt företag [2004-12-15]
	Tankar om tid [2004-11-16]

Sök aktuellt

Lindshammar – Glasbruket med färg – 101 år 2006

Man brukar säga att Lindshammar är porten till Glasriket. Påståendet gäller när man färdas norrifrån längs väg 31 och passerar gränsen till Kronobergs län. Där – strax efter gränsen – gäller det att ta det lugnt, för glasbruket dyker snart upp på höger sida om vägen med sin gula tegelhytta omgiven av röda stugor och andra byggnader.

Besökaren har kommit till Mörrumsåns övre lopp, och platsen har gamla industriella traditioner. Vattenkraften utnyttjades tidigt för kvarnanläggningar, och 1825 anlades ett pappersbruk. I början av 1860-talet grundades även ett järnbruk, och det var i en brytningstid då järnhanteringen i Småland efter hand upphörde. Nåväl, järnbruket följdes 1896 av en snickerifabrik, men under de första åren på 1900-talet slutade Lindshammars första industriepok. Trä, papper och järn hade gjort sitt på den här platsen.

Så kommer vi till glasblåsarmästaren Robert Rentsch. Han föddes i Tyskland 1860 och kom redan som 21-åring till Fåglaviks glasbruk i Västergötland. Efter mellanspel som glasblåsare vid Kosta och Sibbhult blev han hyttmästare vid Pukeberg, en position han innehade när han fick idén att starta ett eget glasbruk. Året var 1904, Robert Rentsch kom till Lindshammar, fann platsen attraktiv och gjorde slag i saken.
Den första hyttan i Lindshammar uppfördes givetvis i trä, och bönderna i trakten skänkte virke till bygget i hopp om att få sälja ved och jordbruksprodukter till den nya anläggningen. I november månad 1905 var allting färdigt och man var igång med tillverkningen, som utgjordes av lampglas, oljehus, pressglas och hushållsglas i olika former. Alltsammans fungerade bra i drygt tio år tills Robert Rentsch efter en arbetskonflikt sålde glasbruket 1916.

De nya ägarna hade sina rötter i en annan glasbruksort, nämligen Hovmantorp. Det var garverifabrikören CJ Petersson och hans söner Anton och Bror som tillsammans med John Johansson tog över anläggningen. Framtiden syntes ljus och man fortsatte den traditionella tillverkningen av hushållglas och annat. Lindshammar blev ett av de många glasbruk i Småland som levererade goda produkter samtidigt som det förde en relativt anonym tillvaro. Nydaningen kom efter andra världskriget.

Anton Petterssons son Erik, som tagit sig tillnamnet Hovhammar, blev den som förde Lindshammar ur de anonyma glasbrukens skara. Som 27-åring fick Erik Hovhammar 1949 efter faderns bortgång överta ledningen för bruket. Det blev högt tempo från början. Den nye direktören, uppvuxen med glastillverkningen, såg tydligt vilka insatser som krävdes i den begynnande efterkrigstiden.

Erik Hovhammar engagerade arkitekten Gunnar Ander, vars uppgift blev att ge bruket en egen profil genom nya former. Det var så Lindshammar blev ”Glasbruket med färg”. Gunnar Ander komponerade ett helt nytt sortiment med allehanda bruksglas som vaser och skålar. Och – han såg till att färgsätta produkterna så att de skilde ut sig från konkurrenternas glas. Han lyckades, och Lindshammar fick sin profil.

Det är ingen hemlighet att en del av de svenska glasbruken tjänade ordentligt med pengar under den första efterkrigstiden. Detta ledde i Lindshammar till att Erik Hovhammar inte bara rustade upp glassortimentet. Han såg också till att rusta upp samhället. Han lät bygga en ny glashytta, han satsade resurser för program med egnahem och han stödde projektet med ett nytt Folkets Hus. Hovhammar insåg förvisso vad brukssamhället krävde för att den goda arbetskraften skulle känna sig nöjd och leverera ett gott resultat.

Framgångarna lät inte vänta på sig, och Gunnar Ander såg till att under handfast ledning ytterligare förnya glasbrukets sortiment. Småningom kom fler formgivare in i bilden eftersom man insåg att ytterligare breddning var nödvändig. Den mest namnkunnige i det sammanhanget är Christer Sjögren, som under många år blev något av en garant för Lindshammars produktion sedan Gunnar Ander fullföljt sin insats. Bland andra namn som kom in under Erik Hovhammars tid har Tom Möller och Gösta Sigvard sina givna platser i Lindshammars långa historia.
Skulptören Edvin Öhrström – måhända mest känd som konstnär och formgivare vid Orrefors glasbruk – upptäckte att Lindshammar hade en förnämlig produktion av arkitekturglas. Följden blev att Öhrström och Lindshammar gav sig in i tävlingen om en skulptur vid Sergels Torg i Stockholm. Öhrström fick uppdraget, och den höga obelisken i glas pryder torget sedan 1974. I sanning en stor framgång för ett småländskt glasbruk.

Den rent ut sagt mördande konkurrensen i glasbranschen ledde till en rad förlustår för Lindshammar under 1970-talet. Trots svårigheterna sökte Erik Hovhammar hålla sitt livsverk igång samtidigt som han verkade som riksdagsledamot. Han var en lysande PR-man, och man kan nog lugnt påstå att han genom denna sin begåvning i kombination med ett omfattande kontaktnät höll ut betydligt längre än någon annan skulle ha gjort i en liknande situation. 1979 fick emellertid Lindshammar allvarliga problem och företaget rekonstruerades, denna gång med Sebastian Tamm som VD. Två år senare var konkursen ett faktum. Ny ägare till Lindshammar blev då Tage Johansson.

Efter ytterligare en konkurs, som inträffade 1984, blev det Ulf Rosén som köpte Lindshammar. Som son respektive brorson till de välkända glasbruksdirektörerna Lennart och Erik Rosén var han redan från barnsben uppvuxen med glaset. Följden blev att Lindshammar – trots fortsatt hård konkurrens – återigen kom upp på banan som ett välkänt småländskt glasbruk.
I slutet av 1980-talet gjorde Lindshammar en stor satsning på konstglas. Formgivarna Lars Sestervik, Christer Sjögren, Jonas Torstensson och Catharina Åselius-Lidbeck skapade helt nya kollektioner. I början av 1990-talet engagerades Matz Borgström och i mitten av årtiondet kom Birgitta Watz in i bilden. Båda två satte stark prägel på den kommande utvecklingen. Man tog också upp gamla goda måleritraditioner samtidigt som man i slutet av 1990-talet satsade på ny måleriteknik genom Lillemor Bokström och Jan Wiberg. Framgången lät inte vänta på sig, och idag sysselsätter man fler personer i måleriet än i den varma tillverkningen.

I februari 1998 fick Lindshammar ytterligare en gång nya ägare. Ulf Rosén sålde sitt glasbruk till det norska företaget C G Holding AS men stannade kvar som VD. Genom köpet tillfördes Lindshammar såväl nya resurser som samordningseffekter eftersom C G Holding AS också äger sådana företag som DUKA-butikerna, det norska glasbruket Hadeland och Steninge Slott norr om Stockholm. År 2002 började en del av Lindshammars kollektion att marknadsföras under Steninge Slott.

Man kan gott säga att Lindshammar glasbruk i samband med 100-årsjubileet fortfarande gör skäl för epitetet ”Glasbruket med färg”, inte minst genom de satsningar som gjorts på det målade glaset. I hyttan framställs såväl blåst som centrifugerat glas, och många former från de äldre formgivarna – speciellt Christer Sjögren – lever kvar. Man kan också säga att det finns en rak linje från Robert Rentsch till Ulf Rosén. De flesta som varit i ledningen för glasbruket har vuxit upp med glaset och glastillverkningen och har på så sätt kunnat tillföra branschen en gedigen sakkunskap.

FAKTA

Viktiga årtal

1905 Robert Rentsch startar tillverkningen i november månad.
1906 Den första hyttan brinner ner och en ny uppförs.
1916 C J Petterson och hans söner Anton och Bror köper Lindshammar tillsammans med John Johansson.
1949 Erik Hovhammar, son till Anton Pettersson, övertar ledningen efter faderns bortgång.
1955 Invigning av ny hytta.
1979 Rekonstruktion. Erik Hovhammar, Sebastian Tamm och en löntagarstiftelse blir ägare till vardera en tredjedel av Lindshammar med Sebastian Tamm som VD.
1981 Konkurs. Tage Johansson ägare och VD.
1984 Konkurs. Ulf Rosén köper Lindshammar och tillträder som VD 1985.
1998 C G Holding AS köper Lindshammar. Ulf Rosén kvarstår som VD.

Formgivare vid Lindshammar
Gunnar Ander, Jeanette Karsten, Anki Spets, Sigvard Bernadotte, Mirjana Kos-Frithiof, Jonas Torstensson, Lillemor Bokström, Fredrika Linder, Marguerite Walfridsson, Matz Borgström, Jörgen Lindgren, Birgitta Watz, Maud Bugge, Ulf Lundell, Jan Wiberg, Peter Dahl, Tom Möller, Sofia Wiberg, Bosse Falk, Signe Persson-Melin, Lasse Åberg, James Hamilton, Britten Pååg, Catharina Åselius-Lidbeck, Lena Hansson, Lars Sestervik, Edvin Öhrström, Christer Holmgren, Gösta Sigvard, Erik Höglund, Christer Sjögren

Pressbilder och texter i anslutning till pressmaterial är fria att använda för publicering. Vid publicering ska fotograf anges enligt informationen som anges i vår mediabank, ex. ”Foto: Wilbur Lindemann / cultureanddesign.com”.

print

Anpassa sidan för utskrift

Publicerat 2005-12-07 av Sebastian Löfvall

Högupplöst pressmaterial

Pressbilder och texter i anslutning till pressmaterial är fria att använda för publicering.
Vid publicering ska fotograf anges enligt informationen som anges i vår mediabank,
ex. ”Foto: Wilbur Lindemann / cultureanddesign.com”.